Ägghållare.

En hektisk helg har passerat. Det stora möbelvaruhuset i Kurvan har tagit den mesta tiden med 10-20-pass på lördagen och 11-20-pass idag.

Mellan passen hann jag emellertid med lite glöggpartaj tillsammans med sambon och andra hos Maggan Blom i Midsommarkransen.

Hon gav oss den efterlängtade inflyttnings/förlovningspresenten, hennes egentillverkade ägghållare.

En äggkopp? Nej, en ägghållare.

Ja, hon är konstnär.

Ipodrengöring the hard way.

Fan, jag körde sambons iPod nano i tvättmaskinen. 40° tyckte jag var lämpligt, med en gnutta sköljmedel. Nej, allvarligt talat låg den kvar i en stjärtficka på ett par träningsbyxor.

Och den är ju så pytteliten, så man märker ju knappt av den.

Nåväl, nu ligger den på torkning, så får vi se om den överlever.

Julia i fönsterljus

Hon är bra vacker, vår katt.

Tidigt julmys.

På söndag är det 1a advent, men vi har tjuvstartat myset med att sätta upp pappersstjärnor från Granit.

Igår började jag dessutom julgodistillverkningen. Chokladdoppade mandlar med kanel som blev väldigt smarriga.

1. Skålla mandlar.
2. Doppa i choklad en eller två gånger - lägg på smörpapper.
3. Låt svalna
4. Lägg i en burk tillsammans med rikligt med kanel.

Mer från landet.

Ett par bilder till från helgens tripp till Rälln.

Frida

Pannkaksgräddning

Svartvitt från Uppsala.

Igår var vi bjudna till våra vänner i Uppsala på middag. Vi skulle fira förlovning, planera nyår och bestämma datum för pepparkaksbak.

Fira gjorde vi bra, nyår blev något mer uppstyrt, men fortfarande inget bestämt om pepparkakshuset.

Hur som helst hade vi väldigt trevligt under tiden och maten var superb.

Från landet till stan igen.

Så var jag hemma från helgen på landet. iMacen här hemma var lite piggare på att ta hand om mina bilder än mor och fars trötta pc, så här kommer några exponeringar från helgen.

Kommer nog fler framöver.

Fina Frida.

Kamp om pinnen.

Puss, svärmor!

Svärmor och mor.

Min fina mamma.

På landet.

Jag är hemma hos mamma och pappa på Rälln i Bergslagen. Så skönt med tystnad, lantluft, lugn och ro. Igår och idag har min fina vän Frida också varit här och hälsat på.

Jag har kameran med mig till landet, men föräldrarnas datorer lämpar sig mindre bra för fotoredigering, så bilder kommer efter helgen.

Så länge, en bild på mig och Frida från i höstas.

Till önskelistan:

Har studerat lite olika fotobloggar och -tutorials för att lära mig mer om porträttfoto. Inser att jag grymt gärna skulle vilja ha ett dylikt objektiv:

50 mm brännvidd är tydligen idealt vid porträttfoto och ett bländartal på ner till 1,8, vilket skulle ge riktigt kort skärpedjup. Dessutom ger det fasta objektivet mer ljusstyrka.

Det tillsammans med ett stativ skulle göra, om inte mitt liv, så i alla fall mitt fotograferande ännu roligare.

Så någon dag när plånboken känns lite trång, ska jag införskaffa något av ovanstående.

En bild bara.

Säger god natt och tack för idag genom att lägga ut en av mina favoritbilder hittills.

Eleonor gör en lysande insats och Hannahs hatt förstärker mystiken.

Love it!

Regn och rusk.

Nu börjar i alla fall jag tröttna på det här vädret.

Det är mörkt...

Och grått...

Så för att göra något av höstmörkret myste vi till det till middagen med svampsoppa...

Och vitlöksbröd...

När en bild fått sjunka in.

Den här bilden tog jag i fredags – just det, min fikatäta dag. Använde lång slutartid för att fånga rytmen och tempot på centralstationen. Blev missnöjd med alla bilderna till att börja med, men nu, efter att den fått mogna lite, gillar jag den riktigt skarpt.

Kanske är det så för er läsare/tittare också, det kanske tar ett tag innan ni gillar den.

Här är den:

Och årets pepparkakshus blir...

En tradition som har hållit sig vid liv i min vänskapskrets är det årliga pepparkakshusbygget. Såväl Uppsala domkyrka som Taj Mahal har vi gett oss i kast med att skildra i brun deg, även om det sistnämnda for i golvet efter några för vilda höftrörelser.

Som bilden skvallrar om kommer årets projekt bli att formge en skalenlig kopia av Moulin Rouge i fullt ätbar pepparkaka. Än så länge är vi på ritningsstadiet, men Hannah har redan börjat planera dekorationen.

Projektets gång kan du självklart följa här Bakom Linsen.

Kameran ljuger inte... eller?

Bläddrade genom bildmapparna (på min numera superorganiserade externa hårddisk) och mina ögon stannade på den här bilden från ett besök hos farfar. Och den här bilden säger verkligen inte sanningen.

Vi hade jättetrevligt hos farfar, pratade och skrattade, men ändå fångade slutaren det här ögonblicket. En så sorglig bild som flåsar tristess.