lördag 16 januari 2010

Ett år har gått.

Vid ungefär den här tiden, för ett år sedan, satt jag på sängkanten på sjukhuset. Bredvid mig satt min farfar och runt sängen stod min pappa, min farbror och mina kusiner, alla mer eller mindre rödögda av tårar. Jag tittade mot sängens huvudkudde, där min farmor låg med slutna ögon med händerna på bröstet. Ansiktet var bekymrat men ändå fridfullt. Jag kramade den kalla handen och kunde, trots att hon varit så sjuk en tid, inte förstå att hon nu var borta, att jag inte längre kunde prata med henne och få ett svar, att jag inte längre kunde krama hennes hand och känna kramen tillbaka.

Farmor hann nästan bli nittio år. Och visst saknar jag henne, men jag tror ändå att hon har det bra där uppe, där hon kan kika ner på oss alla, hålla koll på oss och se vad vi sysslar med.

Hej hej, farmor!

farmor

1 kommentar:

  1. Jahopp. Då började jag att grina, för säkert tredje gången idag. PMS-galore!

    Puss på dig bästa Erik

    SvaraRadera